Oj! Jag tror minsann jag lovade att berätta mer om Robert Emenegger och
Allan Sandlers storverk, The Killings at Outpost Zeta, men det var ju
längesedan så jag låtsas som ingenting och avvaktar med den histiroen ett tag till.
Hur som helst hörde jag att några faktiskt saknat citronen så...here goes.
Vad bjuder då detta sista kalenderår på?
Jo, det bli dramatiskt så det förslår.
Kalendrar tar slut så är det bara och den mest omtalade kalendern, som dessutom har fräckheten att sluta precis innan julafton, är maya-kalendern som slutar den 21 december 2012.
Är detta sista året, slutet på allt?
Några tydliga tecken på en kommande apokalyps kan till exempel vara att Håkan Juholt kommer hem från en semester i Mexiko alldeles missfärgad i ansiktet.
Där står han framför journalisterna i Sälen och svettas ymnigt. Hans ansikte skiftar mellan färgerna, gult och grönt med vissa inslag av rosa medan han försäkrar än en gång att han inte visste eller att han inte ljugit.
"Nu tar vi nya tag..."
En av många tecken på en förestående katastrof?
Sedan meddelas det att kung Carl XVI ska besöka någon stadsdel i Malmö med anledning av det upptrappade våldet/dödsskjutningarna den senaste tiden.
Vad ska han göra? Allvarligt talat! Är det denna mannen som ska meddelas mellan olika parter i Malmös undre värld?
Ska han ingjuta skräck i mördarna?
Kanske genom att hålla ett långt, och naturligtvis osammanhängande, tal där de som lyssnar tappar intresset innan Carl påbörjat tredje meningen.
Men av någon outgrundlig anledning stannar samtliga åhörare upp när han yttrar de sista avgörande orden: "Nu vänder vi blad och ser framåt."
Plötsligt inser alla det meningslösa i våld och kungen har än en gång räddat oss.
För det är väl inte så att han bara behöver information om vad som hänt?
Nä, det behöver man inte vara på plats för att veta. Vilken befängd idé. Var fick jag det ifrån?
Ytterligare ett tecken?
Jag väljer att se det positivt. Går världen under går vi under tillsammans.
Under tiden plockar jag upp en gammal favorit, struktur och kaos i en fantastisk symbios, Bobby Conns briljanta, Never get ahead.
Låt Bobby visa vägen genom detta år via dans och visdom.
Att notera är att texten ändrats i video versionen.
Originalrefrängen är som följer: "...you never gonna get ahead by giving head to the man"
Så var det med detta gott folk.
Hur som helst hörde jag att några faktiskt saknat citronen så...here goes.
Vad bjuder då detta sista kalenderår på?
Jo, det bli dramatiskt så det förslår.
Kalendrar tar slut så är det bara och den mest omtalade kalendern, som dessutom har fräckheten att sluta precis innan julafton, är maya-kalendern som slutar den 21 december 2012.
Är detta sista året, slutet på allt?
Några tydliga tecken på en kommande apokalyps kan till exempel vara att Håkan Juholt kommer hem från en semester i Mexiko alldeles missfärgad i ansiktet.
Där står han framför journalisterna i Sälen och svettas ymnigt. Hans ansikte skiftar mellan färgerna, gult och grönt med vissa inslag av rosa medan han försäkrar än en gång att han inte visste eller att han inte ljugit.
"Nu tar vi nya tag..."
En av många tecken på en förestående katastrof?
Sedan meddelas det att kung Carl XVI ska besöka någon stadsdel i Malmö med anledning av det upptrappade våldet/dödsskjutningarna den senaste tiden.
Vad ska han göra? Allvarligt talat! Är det denna mannen som ska meddelas mellan olika parter i Malmös undre värld?
Ska han ingjuta skräck i mördarna?
Kanske genom att hålla ett långt, och naturligtvis osammanhängande, tal där de som lyssnar tappar intresset innan Carl påbörjat tredje meningen.
Men av någon outgrundlig anledning stannar samtliga åhörare upp när han yttrar de sista avgörande orden: "Nu vänder vi blad och ser framåt."
Plötsligt inser alla det meningslösa i våld och kungen har än en gång räddat oss.
För det är väl inte så att han bara behöver information om vad som hänt?
Nä, det behöver man inte vara på plats för att veta. Vilken befängd idé. Var fick jag det ifrån?
Ytterligare ett tecken?
Jag väljer att se det positivt. Går världen under går vi under tillsammans.
Under tiden plockar jag upp en gammal favorit, struktur och kaos i en fantastisk symbios, Bobby Conns briljanta, Never get ahead.
Låt Bobby visa vägen genom detta år via dans och visdom.
Att notera är att texten ändrats i video versionen.
Originalrefrängen är som följer: "...you never gonna get ahead by giving head to the man"
Så var det med detta gott folk.
Surt Børge, surt. Sweeten up!
SvaraRadera/Apelsin-Glenn