Lugnet är bedrägligt som en lögn

Denna veckas stora nyhet, om man nu ska gå efter löpsedlar, är att barnens favorit förmodligen tryckt i sig knark men ord står mot polisens tester så vi får se vad som händer.

Undertiden vänder jag blicken från dessa löpsedlar och koncentrera mig på lite musik.
Idag är jag mycket glad över att upptäcka att det släppts samling med Adolphson & Falks med den passande titeln: 101010.

Här kan man avnjuta en av de absolut största och bästa musikprojekt som existerat.
Jag har varit en ständig anhängare till denna duo sedan jag hörde deras album; Över Tid och Rum (1984). Tänkvärda och vackra texter ackompanjerade av Greg Fitzpatrick på underbara syntar och trummaskiner.
En del alster har inte åldrats särskilt väl men texterna är alltid briljanta.
Sedan finns det inget så underbart som lite nostalgi. Men det som slår ännu högre är när du kommer till insikt om att det inte bara handlar om nostalgi, utan musiken är fortfarande suverän. Det är lycka och välmående i sin renaste form.

De flesta kommer ihåg Adolphson & Falk genom singlar såsom Mer Jul och Blinkar Blå men ta en djupdykning i deras verk genom den senaste samlingen och förlora er själv för ett tag.


En av de mest briljanta skivsläppen i svensk musikhistoria måste för övrigt tillhöra denna duo och singeln; Ljuset på min väg, som de bestämde sig för att släppa i klar vinyl.
Poesi på en bit genomskinlig plast. Genialt!

Titeln på detta blogginlägg är för övrigt hämtad från en textrad av just Adolphson & Falk, nämnligen den fantastiska låten; I Nattens Lugn, från albumet med samma namn (1986).