torsdag 31 mars 2011

April, April, der macht was er will!

Då är dagen här då det är fritt fram att lura folk, både genom tidningsartiklar, tv-inslag och vänner mellan.
Jag förstår inte varför man ska lura folk på en given dag. Men så är det, det är bara att köpa läget.

Läs gärna mer på Wikipedia eller liknande sidor om denna tradition. Intressant läsning.

Børge däremot ljuger aldrig, men är däremot en hejare på trender. Det visste ni minsann inte.
Jag har börjat med porslinsmålning och det är sjukt fet, som de yngre citronerna skulle säga.

-Hallå Børge Citron!
-Hallo du!
-Vad laver du?
-Jag målar skiten ur en tallrik med motivet kanadagäss.
-Nå ja...



















Så är det med det.

måndag 28 mars 2011

Uppföljning och återanvändning...







Jag gjorde ett inlägg på en annan blogg tidigare i år som jag nu bestämt ska få hamna här istället då det helt enkelt passar sig bättre och jag kände dessutom att jag ville utveckla denna fundering....

Jag tänkte skriva om de som drömde, hoppades men inte riktigt lyckades.
Det låter verkligen dramatiskt men i själva verket vill jag poängtera något som jag tycker är komiskt, så här är det;
Schimpansen doktor Galen (namnet ska uttalas på engelska, annars blir det helt galet) från filmen Apornas Planet (1967) arbetade som en veterinär tillsammans med en annan schimpans, Zira. (denna Zira var den som så småningom hjälpte människan Taylor att fly till den förbjudna zonen).

Den scen som fastnat hos mig sedan jag såg filmen för första gången är när doktor Galen beklagar sig inför Zira om hur hemskt det är att arbeta med människor; "De stinker och är skitiga..." något åt det hållet.
Han fortsätter sen med att tala om hur han kommer och uppmärksammas och att han ska avancera på karriärstegen, det är han övertygad om. Eller var det så att han bad Zira om att rekommendera honom när hon träffade doktor Zaius, en högt uppsatt orangutang, jag kommer inte riktigt ihåg.
I vilket fall så bygger han upp förväntningar och med denna vetskap står han ut ett tag till.

Poängen i det som jag uppfattade som komiskt kommer betydligt längre fram i filmen, nästan i slutet, då Taylor står inför en domstol eller ett råd av något slag, där lägger åklagarapan fram bevis där det bland annat nämns att Zira tillsammans med... här kommer det, "...en korrupt kirurg vid namn doktor Galen experimenterade på detta djur (Taylor) och skapade ett talande monster."

Zira protesterar men Galen nämns aldrig igen under resten av filmen.

Så där sitter jag och skrattar hysteriskt och ingen fattar något.
"Vad är det som är så roligt?" "Det här ju ingen komedi!"
Men var inte oroliga. Jag är inte hjärtlös utan tvärtom en empatisk person.

Vad jag ser framför mig är denna stackars Galen som kämpar och genomlider sina arbetsuppgifter och det enda som håller honom uppe är att han VET att han kommer därifrån inom en snar framtid eftersom Zira skulle lägga några goda ord hos den allsmäktige Zaius.

På bara några sekunder har alla hans förhoppningar grusats för att han helt enkelt varit kollega med en av de anklagade; Zira, men det vet han inte än.

Jag är förmodligen skadad men jag vill gärna vet vad som hände denna Galen.
Precis som jag undrar hur det gick för den stackars kranföraren i filmen The Abyss, ni vet då när stormen sköljer över fartyget i början av filmen. Många skulle säkert säga att han dog när kranen rasade och drogs ner i djupet men jag är inte alls säker.

Vidare har vi en annan karaktär från Apornas Planet och det är Landon.
Han var en bitter man som slutade sina dagar med ett ovalt ärr i pannan, men hur var hans liv innan de anlände till apornas planet? Var han lika tjurig då eller kanske en piprökande gemytlig man som vaggade förnöjsamt i en gungstol i sitt hus på landet?

Jag vill se uppföljare!
Jag vill se de fortsatta äventyren med mr Edwards från TV-serien Lilla huset på prärien.
Denna fascinerande man som gjorde ett ganska buffligt intryck och som brände sin eget brännvin i skogen men hade ett hjärta av guld.

Jag vill se vad som hände med den totalt talanglöse men brutala hockeyspelaren Carl Racki från filmen Youngblood. Racki the senior years.

Listan kan göras väldigt lång och jag lovar ni har inte sett slutet på detta ämne.

Så var det med det.

lördag 26 mars 2011

Ställ fram utemöblerna, sätt tillbaka utemöblerna och bränn skiten

Dags att ställa fram klockan!


Äntligen går vi över till sommartid. Folk som blir intervjuade på radion säger saker som; "Ja det är så trevligt! Dagen blir längre."
Längre? Dagen är precis lika lång som tidigare.




Jag förespråkar verkligen inte denna tidomställning.
Följande text är hämtad från Wikipedia gällande fördelarna med sommartid:
"Målsättningen med sommartid är att försöka utnyttja dygnets ljusa timmar bättre, och tanken är att detta ska ske genom att befolkningen ska stiga upp tidigare på morgonen under sommarhalvåret. Eftersom solen går upp tidigare i juni, "senarelägger" man solens uppgång genom att flytta fram klockan en timme."

Nästa del är nackdelarna:
"Den biologiska klockan anpassar sig rätt långsamt och under de första dygnen på sommartiden kan man vara morgontrött och mindre effektiv i arbetet; på kvällen kan man ha svårt att somna och blir ännu mindre utsövd påföljande dag. Man har kunnat konstatera att den förlorade timmen nattsömn leder till fler trafikolyckor måndagen efter övergång till sommartid. Också mängden arbetsolycksfall ökar."

Den sistnämnda texten tycker jag är ganska talande för ett avskaffande av märkliga, totalt onödiga tidsomställningar.

Så var det med det.

söndag 20 mars 2011

Även en citron kan bli förkyld.


Har tillbringat alldeles för mycket tid i säng med feber i skalet för att orka sitta vid en dator, men nu börjar det gulna igen.





En reflektion jag gjorde under sjukdomstiden var att reklamen för Postal Gold som nu går på TV i Sverige är mycket märklig.

Mycket av det surrealistiska ligger i att man valt att dubba en reklam inspelad någon annastans i Europa med en icke-svensk vilket gör att det inte ser trovärdigt ut på något sätt. Sedan visar de att det bara är att hälla ner guldet i en påse och skicka det.

Mannen är hur som helst det mest skrämmande. Han försöker ingjuta förtroende med sitt leende och charmiga sätt men problemet är inget av detta är charmigt. Mannen är förmodligen antikrist och armageddon är nära.
Fly för era liv!

Så var det med det.

Se reklamen på eget bevåg

tisdag 8 mars 2011

Hopplöshetens urmoder

Oj! Då var det helt plötsligt en sån där speciell dag igen, närmare bestämt internationella kvinnodagen.
Detta uppmärksammas på olika sätt runtom i världen.
I Sydkorea anordnade kvinnor dans happenings och Italien har en tradition att dela ut en mimosakvist till kvinnor som en symbol för solidariteten mellan de samma.
I själva verket borde de ställa ut Benito...eh....Silvio Berlusconi, hopplöshetens urmoder, på ett torg i Rom och sedan låta kvinnor från hela landet komma dit och sparka honom i skrevet.

Urmoder blev det när det var meningen att jag skulle skriva uroxe, men det så blir det ibland och ni får tolka det som ni vill. När de om hundra år läser historien om denna fullkomligt vidriga karl kommer de undra varför han inte gjordes till eunuck på ett tidigt stadium, en fråga jag ställer mig själv redan idag.

 I vilket fall så vill jag uppmärksamma två kvinnor jag beundrar.
Två frontfigurer i en av de bästa grupper som någonsin existerat.
Två kvinnor som visste att en avancerad koreografi inte alltid är lösningen på en bra scenshow.
Två kvinnor som på bruten engelska sjöng om drömmar, maskiner och farliga möten i undre världen.

Så här är de; Susanne Freytag (kvinnan med träblocken) och Claudia Brücken från gruppen Propaganda i ett framträdande från 1986.

söndag 6 mars 2011

Framtiden var här...

Veckan som gått har varit en intressant blandning av intryck och upplevelser.
Det var en hel del Clu och Rinzler men också en välstekt dansk och en hockeyfrilla.
Sen några veckor tillbaks råder melodifestivals-frossa/hysteri/vansinne, kalla det vad ni vill.
Själv sitter jag och minns gamla bidrag som jag tyckte var hur bra som helst när jag var yngre.

Ett bidrag som hela tiden poppar upp i min skalle är från den danska uttagningen 1982 och det är gruppen Brixx och deras bidrag; Video Video, som fick tävla i Eurovisionen det året.
Jag minns speciellt den smala slipsen sångaren bar och det syntetiska pisksnärt-ljudet i samband med refrängen.

Jag var tvungen att kolla upp bidraget på nytt och hittade naturligtvis ett klipp på Youtube.
Det kanske inte är så coolt som jag minns det, men texten mina vänner, texten...

När jag var yngre var det endast refrängen som jag sjöng med i, verserna uppmärksammades inte på samma sätt vid den tidpunkten.
Video var något nytt, coolt och andades väldigt mycket framtid anno 1982 och jag tror det var detta som gjorde att jag rycktes med i refrängen; Video video...

Men när jag idag lyssnar på hela texten så börjar bitarna falla på plats.
Mannen har förlorat förståndet och lever i någon typ av fantasivärld. Allt tack vare videobandspelaren.
Det har ingenting med coolhet och framtid att göra.
Det är en bränd man som blivit offer för en nymodighet och som sedan står i danska melodi grand prix 1982 och försöker låtsas som ingenting och intalar oss att det är han som är Video-man.
De fantastiska nödrimmen går inte av för hackor; "Susanne rejste hjem igår
Ja til sin mor i Klampenborg",
detta är en klar favorit.


Texten är som följer:

Når regnen bare siler ned
Så har jeg tændt for color TV'et
Humphrey Bogart og Björn fra Wimbledon
Jeg har det hele på video-bånd

Susanne rejste hjem igår
Ja til sin mor i Klampenborg
Alt det TV har gjort hende splittergal
Hun siger jeg ikke er helt normal

Video Video (Video)
Den kører nat og dag
Video Video (Video)
Når jeg skal slappe af
Bare et tryk på knappen
Ja, så er der gang i kassen
(Ååååh) Jeg er Video-man!

Mine venner syntes det går for vidt
At sidde og glo på alt det skidt
Jeg er da ligeglad, for mig er det bare sagen
At se på video hele dagen

Video Video (Video)
Den kører nat og dag
Video Video (Video)
Når jeg skal slappe af
Bare et tryk på knappen
Ja, så er der gang i kassen
(Ååååh) Jeg er Video-man!

Video åååh, Video

Video Video (Video)
Den kører nat og dag
Video Video (Video)
Når jeg skal slappe af
Bare et tryk på knappen
Så er der gang i kassen
(Ååååh) Jeg er Video
(Ååååh) Ja jeg er Video
(Ååååh) Jeg er Video-man

tisdag 1 mars 2011

Det är synd om Gunvald

Oscarsgalan 2011 var ingen höjdare.
Ingen Ernest, ingen skandal, inte tillräckligt med glitter och sång.
Två slätstrukna presentatörer/värdar som inte gjorde något för att höja stämningen.
Appropå slätsruket; en slätstruken ballad av den mest slätstrukna kompositör som någonsin existerat; Randy Newman, gör ingen glad, men lik förbannat vinner denna man en Oscar för bästa sång.

Ordet slätstruket har aldrig haft mer relevans.

Det var i och för sig roligt att Susanne Bier vann en Oscar för sin film Hämnden, och lite roligt hur svensk press alltid ser detta som en vinst för Sverige eftersom en av rollerna spelas av Mikael Persbrandt, och hur en del rubriker proklamerar; "Persbrandt stoppad från Oscarsgalan!" Vidare kan man läsa; "I söndags natt syntes Mikael Persbrandts ansikte på Oscarsgalan – men bara i filmklippet bland de nominerade i kategorin ”Bästa utländska film”.
Det är synd om Mikael.(?)
Kom igen!
Detta är Susanne Biers film, en dansk film där Mikael Persbrandt har en av rollerna.
Inte Mikaels film.
Det är en amerikansk filmgala.
De kommer därför alltid prioritera amerikanska skådespelare och regissörer till de platser som finns tillgängliga i Kodak theater och kommer aldrig jaga livet av sig själva för att hitta en extra plats för Gunvald Larsson.
Och än en gång; det är Susanne Biers film.
Punkt slut!

Det enda som var minnesvärt var Kirk Douglas.
Denna väldigt gamla man, som förresten måste vara dubbelt så gammal som Ernest, gjorde en presentation i någon kategori och var faktiskt underhållande, men jag är inte säker på att det var medveten underhållning från herr Kirks sida. I ärlighetens namn så ser han mer död än levande ut och sluddrar en hel del.

Detta är inte roligt på något sätt, mer facinerande faktiskt.
Jag sitter förundrad och stirrar på den människa som till det yttre ser mumifierad ut men på insidan verkar det spruddla av liv.
Denna Kirk kan vara en fantasifigur eller en uppenbarelse från någon märklig dröm jag hade 1984.

Jag utnämner honom som den absoluta och enda höjdpunkten från årets Oscarsgala.