Ingen Ernest, ingen skandal, inte tillräckligt med glitter och sång.
Två slätstrukna presentatörer/värdar som inte gjorde något för att höja stämningen.
Appropå slätsruket; en slätstruken ballad av den mest slätstrukna kompositör som någonsin existerat; Randy Newman, gör ingen glad, men lik förbannat vinner denna man en Oscar för bästa sång.
Ordet slätstruket har aldrig haft mer relevans.
Det var i och för sig roligt att Susanne Bier vann en Oscar för sin film Hämnden, och lite roligt hur svensk press alltid ser detta som en vinst för Sverige eftersom en av rollerna spelas av Mikael Persbrandt, och hur en del rubriker proklamerar; "Persbrandt stoppad från Oscarsgalan!" Vidare kan man läsa; "I söndags natt syntes Mikael Persbrandts ansikte på Oscarsgalan – men bara i filmklippet bland de nominerade i kategorin ”Bästa utländska film”.
Det är synd om Mikael.(?)
Kom igen!
Detta är Susanne Biers film, en dansk film där Mikael Persbrandt har en av rollerna.
Inte Mikaels film.
Det är en amerikansk filmgala.
De kommer därför alltid prioritera amerikanska skådespelare och regissörer till de platser som finns tillgängliga i Kodak theater och kommer aldrig jaga livet av sig själva för att hitta en extra plats för Gunvald Larsson.
Och än en gång; det är Susanne Biers film.
Punkt slut!
Det enda som var minnesvärt var Kirk Douglas.
Denna väldigt gamla man, som förresten måste vara dubbelt så gammal som Ernest, gjorde en presentation i någon kategori och var faktiskt underhållande, men jag är inte säker på att det var medveten underhållning från herr Kirks sida. I ärlighetens namn så ser han mer död än levande ut och sluddrar en hel del.
Detta är inte roligt på något sätt, mer facinerande faktiskt.
Jag sitter förundrad och stirrar på den människa som till det yttre ser mumifierad ut men på insidan verkar det spruddla av liv.
Denna Kirk kan vara en fantasifigur eller en uppenbarelse från någon märklig dröm jag hade 1984.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar