Moral #43

Dags för citronen att ventilera sitt missnöje och predika om det uppenbara igen...

Läste igår på löpsedlarna om Ola Lindholm, killen som umgicks med Gorillan en gång i tiden och på senare år gjort sig populär som programledare för bland annat TV-serien Wild Kids:


















Helt fantastisk!
Inte att Ola åkt dit för narkotikabrott men löpsedlarna;
"...Ola Lindholm från kamratposten tagen för knark"

Här är de helt klart ute efter en reaktion;
"Barnens favorit har tagit knark! Var är världen på väg när man inte ens kan lita på Ola?" "Han är ju från Kamratposten! Hur kan han då äta knark? Mina barn har sett honom på TV, tänk om de börjar äta knark!"

Denna typ av reaktioner är målet för denna typ av rubriker/löpsedlar det kan vem som helst räkna ut.

Det som är så fantastiskt skrattretande är formuleringarna; "Barnens favorit" och "...från Kamratposten", ungefär som om de säger till oss; "Se där! Ola hade trots allt lite skit för sig. Vi visste det, och vi grävde fram det! Sen har vi det  faktum att om man läser artiklarna så framgår det att Ola blivit ombedd att ge ett urinprov efter en fotbollsmatch då någon/några misstänkt att han kanske tagit knark. Ola hade gått med på detta utan några omsvep och är inte orolig enligt honom själv. Han är alltså inte "tagen för knark" utan misstänkt, och innan provsvaren kommit tillbaks kan ingen anklaga honom för att tagit knark.

Vi möts av liknande rubriker i dessa skvallerblaskor i stort sett varje dag men sällan så skrattretande som denna anklagelse riktad mot Ola Lindholm.

Nä, ta in Gorillan till hans försvar och låt oss höra en pläddering utan dess like och tvinga de så kallade journalisterna att skriva löpsedlar om något som verkligen berör och berättar sanningen om något som är viktigt att lyfta upp till ytan.

Ja, jag vet nu har jag förvirrat mig till fantasivärlden igen.

Så var det med det.